Remember

jag hatar mitt liv, det är inte värt att leva. varför är det så? jo, jag har en ätstörning som jag inte kan komma ur, jag är ful, jag gör misstag efter misstag, jag festar aldrig, ingen vill vara med mig osv.

JAG ORKAR INTE MER. JAG HATAR MITT LIV SÅ JÄVLA MYCKET. KAN INGEN BARA SKJUTA MIG? SNÄLLA! ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT PÅ ATT MÅ DÅLIGT. INGET GÅR BRA. INTE SKOLAN, KOMPISAR, KILLAR, LIVET, INGET! DET KÄNNS SOM ATT DET ENDA SOM GÅR BRA ÄR DEN HÄR JÄVLA VIKTNEDGÅNGEN SOM JAG MÅSTE SLUTA UPP MED. SNÄLLA KAN INTE NÅT GÅ BRA, ANNARS HOPPAR JAG FRÅN BRON!

Alla dissar mig. Jag är inget. Jag är som luft för alla. Jag är ful, tjock, misslyckad och jobbig. Ingen bryr sig om mig. Skit liv är vad jag har. Hatar allt!

mitt liv är skit. jag är skit. allt med mig och allt som rör mig är skit. jag är skit ful. jag är skit tjock. jag är skit misslyckad. jag är skit tråkig. jag är skit ensam. jag är skit mobbad. ingen bryr sig helt enkelt om mig. jag hatar det. jag borde flytta upp i norrland där jag får frysa tills jag inte står ut längre för det straffet behöver jag.

jag hatar att jag inte kan prata med dig. jag hatar att jag inte kan få vara i din famn. jag hatar att jag inte får dina fina sms. mest av allt hatar jag att du kan prata med min bästa vän. du kan snacka om allt med henne, men jag betyder inget för dig. jag är som luft för dig. eller nej, luft är ju livsnödvändigt och det är inte jag, jag är som en obetydlig atom som inte behövs här i världen. jag är inget för dig. jag var för ful, för äcklig, för tråkig, och därför betydde jag inget mer för dig. du var en idiot, men det var jag me. snälla, låt mig glömma dig och låt allt bli bra.

Mitt liv suger så jävla hårt. Jag trodde att allt skulle bli bra, men nejnej. Allt ska gå nedför igen. Jag hatar det. Jag hatar känslan av ångest och deprission som jag ständigt känner. Jag hatar att jag bara vill gråta ut alla mina känslor, men att något hindrar mig. Jag hatar att jag vill ha dig, men inte kan få dig. Jag hatar att du är så fin och jag så jävla ful. Vi skulle bli skönheten och odjuret du och jag, och jag skulle vara odjuret. Det passar inte ihop, så det hade ändå inte funkat. Jag önskar att du kunde försvinna ur mina tankar, men det går inte. "Det man inte har, det vill man ha" och jag har dig inte nu, men jag vill ha dig. Jag vill att du ska hålla om mig, jag vill att du ska kyssa mig, men det kommer aldrig hända mer. Jag vill kunna döva känslan med något, men det är omöjligt. Det har sattit sig dom ett virus i min hjärna som aldrig kommer att försvinna. Jag vill avsluta med att säga att mitt liv suger.

Mitt liv har alltid varit som en riktig berodalbana. Ena stunden kan jag må prima och i nästa inledande minut kan livet kännas som en plåga. Igår var jag glad, jag trodde verkligen det betydde något, att han betydde något, eller att jag betydde något för honom. Jag gjorde bort mig, och nu är jag inget för honom. Jag är som luft och han driver säkert om det med sina kompisar. För killar, det innebär bara problem. Jag har alltid otur i kärlek och killar kanske inte är något för mig. Jag säger inte att jag är homosexuell, jag säger att jag kanske ska sluta hoppas på kärleken, för det kanske är den enda allergi jag har. Allergisk mot kärlek.

Jag orkar inte. Jag vill inte ens idag. Jag vet att du inte gillar mig, vrf hålla på från början? Jag kommer bli sårad, och det är jag säker på för du är en sådan person som kan charma vem som helst, men sedan när du fått personen på fall så lämnar du henne i sticket och går till nästa. Jag är inte en i mängden, jag är inte så, men ahhhhhhhhhhhhhh idag kommer jag dö =)

Snart slutar man nian. Har längtat, men nu får man bara ångest för det. Alla ser fram emot sommarlovet, alla säger att dom kommer göra så roliga saker när jag bara kommer ha tråkigt. Mitt liv suger. Jag vill också ha ett roligt liv, jag hatar mitt liv och mitt sommarlov kommer suga bajs. Sen efter sommaren då jag börjar gymnasiet kommer livet suga ännu mer. Ingen trygghet, ingenting. OHHHHHHHHHH I REALLY HATE MY LIFE AND I WOULD CHANGE IT FOR ANYTHING, DO YOU FUCKING HEAR THAT?

Asså nejnejnejnej. Jag vill bara ta sönder nåt. Var hon tvungen att berätta? Var hon? Jag sa det i förtroende, man berättar inte sånt. Om jag ville berätta det så skulle jag göra det, ville inte att det skulle spridas ut från hennes käft. Asså nejnenjnej, jag kan lika gärna begå självmord för jag orkar inte. Asså nej jag klarar inte av det!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag kan inte andas. Andetagen blir bara svårare och svårare att ta. Tårar trycks fram från mina ögon. Tårar som rinner ner till min haka. Jag kan fortfarande inte andas. Det är livets förtjänst. Mitt liv har fått mina andetag att sluta kämpa efter luft. Mina tårar rinner fortfarande. Jag sträcker ut handen och känner en kniv i min hand. Jag tar kniven och trycker in den i bröstet. Tårarna rinner fortfarande. Inte av smärta, utan av glädje. Att jag snart får sluta lida. Jag får vara uppe i himlen och se ner på alla som gjorde mitt liv sämre, och de som gjorde det bättre. Jag undrar när denna dag kommer?

Jag är så jäkla trött på allt. På bokstavligttalat allt. Mitt liv, rubbet. Jag vill bara lämna världen och födas om på nytt. Jag orkar inte med att ständigt bli bekräftad. Att ständigt bli bekräftad att man är ful. Jag orkar inte. Det tär på mig inifrån och ut. Jag gråter när jag skriver det här. Jag orkar bara inte med att må så här. Alla tycker jag är ful. Jag hatar även när mina vänner förnekar det, för det är så tydligt. Så tydligt att det bara säger så för att jag ska må bra. Deras lögner är så tydliga. Jag orkar inte mer!

Hur kul är det från en skala ett till tio att höra att man är ful när man redan har dåligt självförtroende? Hur kul är det att höra människor bakom dig skrika ord som hånar ditt utseende? Hur kul är det att få det bekräftat att man är ful?

Frukost: Två mackor med smör, sallad och skinka
Lunch: Tre pannbiffar med morötter, saltgurka och sås
Mellis: Ett äpple
Motion: Sprungit ca 3 km+ och styrka
Middag: Sallad med gurka, tomat och citron med 4 små pannbiffar med yoghurt

En månad utan godis, wihoo! Jag erkänner däremot att under denna månad har sammanlagt en kladdkaka, två bullar och en kokosboll slinkit ner, men det gills inte.

Matdagbok iaf,
Måndag:
Frukost- Två fullkornsmackor med sallad och skinka och ett glas yoghurt(istället för mjölk)
Lunch- Liten portion med fullkornsris och gryta med grönsaker brevid
Mellanmål- Ett äpple
Träning- 25 minuters hård löpning sen styrkeövningar
Middag- Kokta broccoli, blomkål och morötter med korv och yoghurt
Kvällssnacks- Ett äpple

Jag hatar att folk alltid ska trycka ner mitt självförtroende. De gör det inte medvetet, men det känns så på sättet de talar till mig. Jag kanske är känslig, men jag har oftast rätt i mina känslor. Jag är så trött på livet. Det känns som att ingen älskar mig för den jag är. Ingen tycker jag ser bra ut. Alla mina kompisar skäms för mig. Om jag bara försvann från jorden så skulle ingen bry sig. Varken mina föräldrar eller vänner. De skulle bara känna en stor lättnad. En lättnad som utvecklas till glädje. Det är känslan de kommer känna.

Den här helgen har jag ätit mycket. Men har inte smakat en endaste liten chokladbit eller ett litet chips, trots att det har stått väldigt nära mig. Har helt enkelt inte fallit för frestelsen. Har istället ätit en massa nötter och brie och finncrisp, inte bra det heller, men ändå bättre än godis och chips.

Fredag:
Frukost- Två mackor
Lunch- En rutten macka från matsalen och en kokosboll(not good)
Mellanmål- Ett äpple
Middag- Två mackor med lite fil (mackdag, inte braaaa!)
Snacks- Brie med finncrisp och jordnötter

Lördag:
Frukost- Två mackor med ett glas fil
Ett äpple
Lunch- Två mackor
Middag- Mat med efterrätt osv.
Snacks- Jordnötter

Mackhelg, inte bra alls! Jag skulle ju sluta äta mackor till lunch och så. Men aja, får koncentrera mig på det positiva.

Jag kommer aldrig kunna umgås som en vanlig person. Jag kommer aldrig kunna skaffa egna vänner. De vänner jag har nu har jag fått på grund av en annan vän, och jag tror inte att någon av mina andra vänner gillar mig. Jag är helt enkelt i vägen. Vem vill umgås med en ful, tjock och tråkig person? Ingen! Inte ens jag själv, så varför skulle mina vänner vilja utstå mig? Jag är glad för det jag har nu, men framtiden ser mörk ut. Den ser för mörk ut. Jag vet att mitt liv kommer suga om ett halv år. Jag håller er uppdaterade om hur det blir, men ni vet nog redan.

Tisdag:
Frukost: Två fullkornsmackor med ett glad fil
Lunch: Kassler o broccoligratäng
Mellanmål: Äpple
Träning: INGET
Middag: MYCKEt pasta och köttfärs(ångest)
Snacks: En apelsin

Onsdag:
Frukost: Två mackor
Lunch: Sallad med dressing (utan pasta)
Mellis: Nada
Träning: Spinning och styrka
Middag: Falukorv med lite pasta och grönsaker
Snacks: Äpple?