livets bergodalbana
Mitt liv har alltid varit som en riktig berodalbana. Ena stunden kan jag må prima och i nästa inledande minut kan livet kännas som en plåga. Igår var jag glad, jag trodde verkligen det betydde något, att han betydde något, eller att jag betydde något för honom. Jag gjorde bort mig, och nu är jag inget för honom. Jag är som luft och han driver säkert om det med sina kompisar. För killar, det innebär bara problem. Jag har alltid otur i kärlek och killar kanske inte är något för mig. Jag säger inte att jag är homosexuell, jag säger att jag kanske ska sluta hoppas på kärleken, för det kanske är den enda allergi jag har. Allergisk mot kärlek.
Kommentarer
Trackback