Remember

Frukost: två små mackor med smör och skinka 7,5 km löpning + promenad till och från gymmet Lunch: ett litet äpple Middag: 2 små mackor med smör och skinka Kvällsmål: frukt Frukost: två små mackor med smör och skinka Lunch: ett litet äpple Middag: köttfärs med bönor Träning: 1 timmes spinning Kvällsmål: 2 äggvitor och frukt

Jag har alltid varit tjockisen. När jag var mellan 2-4 var jag ett mulligt barn. En liten tjockis så att säga och det har jag fått höra i äldre dagar. Vid 4 årsåldern började jag simma och blev då smalare, men var fortfarande smått mullig. Jämfördes med mina kusiner hela tiden, en gång skojade mina kusiner och sa att jag var gravid för min stora mage. Mamma tjatade konstant om att jag skulle äta mindre. "Ta inte så mycket". Dock så brydde jag mig inte så mycket. Lekte med mina kompisar och åt som barn ska äta. Dock hade jag perioder som jag brydde mig. Minns en sommar då jag var 10 (?) och jag gick runt och konstant trodde att jag hade en dubbelhaka. Jag såg denna gigantiska dubbelhaka som inte existerade.
När jag slutade sjuan så slutade jag även med simningen som var en jobbig sport. Hela min ungdomsperiod som jag simmade så pendlade jag hela tiden upp och ner i vikt men var alltid lite smått mullig. Eller runt. Eller normal.
När jag slutade simningen så började jag smått gå upp i vikt, fick bristningar på låren och fick panik för det. Dock brydde jag mig inte om att göra något åt saken. Under denna period hade jag även brutalt dåligt självförtroende. Jag kände mig som fulast i världen. Fanns ingen fulare än mig. Nu i efterhand ser jag att jag faktiskt var ganska söt faktiskt, sötare än många. Jag tränade faktiskt ganska duktigt, dock åt jag också så gick inte ner i vikt, men att träna älskade jag och jag kände mig så duktig.
Vintern i nian så åkte jag till fjällen. Där var min morbrors fru som var så smal och jag ville se ut som henne. Dock åt hon normalt, men det första steget var att jag kastade min godispåse i soporna där.
När jag kom hem, i februari, så bestämde jag mig för att utesluta dom flesta kolhydrater, träna och unna mig på helgen. Sagt och gjort. Dock blev det träning varje dag och minskade allt mer på maten, åt dock alla måltider. Samtidigt orkade jag med allt hårt plugg i nian, det var helt sjukt.
En bra matdag för mig kunde se ut att jag åt keso till frukost, lunch var sallad i skolan, mellis ett halvt äpple, middag sallad och keso och kvällsmellis var ett äpple.

Till sommaren, cirka 5 månader efteråt hade jag gått ner mer än 10 kg, vilket egentligen inte var så snabbt men ändå för mig som var normalviktig var det snabbt. Sommaren var brutal, åt lite, tränade varje dag, och det var så det såg ut. Hade inte så stort umgänge så det fungerade. Dock kom det perioder med hetsätning och därmed brutal ångest.

Forts...

Vill du veta en sak? Jag har en pojkvän. En pojkvän som jag älskar och som behandlar mig som jag ska bli behandlad. Jag vet inte om han älskar mig för vi har inte sagt orden, jag älskar dig, än, men han gör mig så glad och det är så bra. Maten i mitt liv går dåligt. Jag har fortfarande en ätstörningshäxa i huvudet. Hon sitter där som en parasit som inte vill försvinna, och ärligt talat vill jag inte att hon ska försvinna. Är för feg.
Jag har även jobb och vänner, dock är det inte allt som är bra med mitt liv. Det finns dåliga saker, men livet är bättre än någonsin och hoppas det håller sig så här.
Livet är fortfarande som en bergodahlbana, men efter regn kommer solsken.

Ni vet det pinsammaste man någonsin kunnat föreställa sig? Det pinsammaste som jag har fasat för, men som jag inte trodde skulle hända. Jag trodde det var något jag bara fasade för, men som jag skulle slippa. Det hände igår. DET FUCKADE UPP MITT LIV. Får jag inte bara vara lycklig? När jag hittat någon jag tycker om, varför ska en stor pinsam sak ta över? JÄVLA FITT HOR KUK LIV, HATAR DIG.

Killen som jag drömt om hela hösten är borta ur mitt huvud. Han är verkligen helt borta. Klart jag tänker på honom ibland, men han är inte mitt första handsval längre och det känns underbart. Han är ersatt av en annan som kommer fucka upp mitt liv om han dissar mig. JAG ORKAR INTE SÅNT MER. Varför ska man ge sig in i saker man vet kan skita sig? Hellre göra såna saker än att leva i ovissheten, men är det värt att må dåligt? Det får vi vänta och se. Jag vet bara att jag vill sitta i hans knä, kyssa honom, känna hans hand smeka min rygg och få rysningar i hela kroppen just nu.

orkar inte med ett till jävla problem. när jag plötsligt börjat glömma dig så kommer ngn annan och fuckat upp mitt jävla liv. tack så mkt.

Kära *hemligt namn*!
Sen första gången, första gången jag träffade dig där random på dansgolvet så fångade du mig. Dina kyssar, blickar och allt gjorde mig helt knäsvag. Jag har aldrig känt så för någon annan även om personen i fråga varit världens snyggaste eller finaste person. Jag har nu ett halvår senare fortfarande samma känslor för dig. Du finns i min hjärna hela tiden. Hela jävla tiden. Jag skulle göra vad som helst för att mina läppar ska röra dina och du ska ha dina händer mot min kropp. Jag skulle offra så jävla mycket. Ändå så har jag inte dig. Ändå är du inte min. Det hatar jag. Jag hatar det så otroligt jävla mycket. Jag önskar verkligen jag aldrig träffat dig, för du har förstört mitt jävla liv. My attitude is based on how you treat me.

Ny vecka. Nya tag. Nytt liv. Utan dig. Hejdå ***** *****, hoppas vi aldrig ses mer, för det kommer jag inte se till att vi gör frivilligt iaf. Du är den mest patetiska människa jag träffat.

Nu har det gått en månad sen jag pratade med dig sist. En fucking månad. Du har varit mitt liv hela hösten. Du har varit med jag har velat ha hela jävla hösten. Och nu kommer jag aldrig få dig. Jag vill spola tillbaka tiden bara för att få se ditt fina leende igen. KÄRLEK SUGER SKIT. HUR FAN KAN MAN ENS VILJA BLI KÄR? DET ÄR BARA JOBBIGT!

För att få dig skulle jag ....

I förrgår träffade jag killen med stort K igen. Det var mer än en månad sen sist. När vi stod ute och rökte och min kompis gick och vi blev ensamma och du kysste mig, det var en lyckans stund. Att du kunde kyssa mig framför dina kompisar utan att skämmas, det var en lyckans stund. Att såg ett sms från dig sen på natten, det var en lyckans stund. Den fredagen var den lyckligaste på länge. Dagen därpå, var snarare tvärtom.