Remember

Jag kan inte andas. Andetagen blir bara svårare och svårare att ta. Tårar trycks fram från mina ögon. Tårar som rinner ner till min haka. Jag kan fortfarande inte andas. Det är livets förtjänst. Mitt liv har fått mina andetag att sluta kämpa efter luft. Mina tårar rinner fortfarande. Jag sträcker ut handen och känner en kniv i min hand. Jag tar kniven och trycker in den i bröstet. Tårarna rinner fortfarande. Inte av smärta, utan av glädje. Att jag snart får sluta lida. Jag får vara uppe i himlen och se ner på alla som gjorde mitt liv sämre, och de som gjorde det bättre. Jag undrar när denna dag kommer?

Jag är så jäkla trött på allt. På bokstavligttalat allt. Mitt liv, rubbet. Jag vill bara lämna världen och födas om på nytt. Jag orkar inte med att ständigt bli bekräftad. Att ständigt bli bekräftad att man är ful. Jag orkar inte. Det tär på mig inifrån och ut. Jag gråter när jag skriver det här. Jag orkar bara inte med att må så här. Alla tycker jag är ful. Jag hatar även när mina vänner förnekar det, för det är så tydligt. Så tydligt att det bara säger så för att jag ska må bra. Deras lögner är så tydliga. Jag orkar inte mer!

Hur kul är det från en skala ett till tio att höra att man är ful när man redan har dåligt självförtroende? Hur kul är det att höra människor bakom dig skrika ord som hånar ditt utseende? Hur kul är det att få det bekräftat att man är ful?

Frukost: Två mackor med smör, sallad och skinka
Lunch: Tre pannbiffar med morötter, saltgurka och sås
Mellis: Ett äpple
Motion: Sprungit ca 3 km+ och styrka
Middag: Sallad med gurka, tomat och citron med 4 små pannbiffar med yoghurt