Min historia
Jag har alltid varit tjockisen. När jag var mellan 2-4 var jag ett mulligt barn. En liten tjockis så att säga och det har jag fått höra i äldre dagar. Vid 4 årsåldern började jag simma och blev då smalare, men var fortfarande smått mullig. Jämfördes med mina kusiner hela tiden, en gång skojade mina kusiner och sa att jag var gravid för min stora mage. Mamma tjatade konstant om att jag skulle äta mindre. "Ta inte så mycket". Dock så brydde jag mig inte så mycket. Lekte med mina kompisar och åt som barn ska äta. Dock hade jag perioder som jag brydde mig. Minns en sommar då jag var 10 (?) och jag gick runt och konstant trodde att jag hade en dubbelhaka. Jag såg denna gigantiska dubbelhaka som inte existerade.
När jag slutade sjuan så slutade jag även med simningen som var en jobbig sport. Hela min ungdomsperiod som jag simmade så pendlade jag hela tiden upp och ner i vikt men var alltid lite smått mullig. Eller runt. Eller normal.
När jag slutade simningen så började jag smått gå upp i vikt, fick bristningar på låren och fick panik för det. Dock brydde jag mig inte om att göra något åt saken. Under denna period hade jag även brutalt dåligt självförtroende. Jag kände mig som fulast i världen. Fanns ingen fulare än mig. Nu i efterhand ser jag att jag faktiskt var ganska söt faktiskt, sötare än många. Jag tränade faktiskt ganska duktigt, dock åt jag också så gick inte ner i vikt, men att träna älskade jag och jag kände mig så duktig.
Vintern i nian så åkte jag till fjällen. Där var min morbrors fru som var så smal och jag ville se ut som henne. Dock åt hon normalt, men det första steget var att jag kastade min godispåse i soporna där.
När jag kom hem, i februari, så bestämde jag mig för att utesluta dom flesta kolhydrater, träna och unna mig på helgen. Sagt och gjort. Dock blev det träning varje dag och minskade allt mer på maten, åt dock alla måltider. Samtidigt orkade jag med allt hårt plugg i nian, det var helt sjukt.
En bra matdag för mig kunde se ut att jag åt keso till frukost, lunch var sallad i skolan, mellis ett halvt äpple, middag sallad och keso och kvällsmellis var ett äpple.
Till sommaren, cirka 5 månader efteråt hade jag gått ner mer än 10 kg, vilket egentligen inte var så snabbt men ändå för mig som var normalviktig var det snabbt. Sommaren var brutal, åt lite, tränade varje dag, och det var så det såg ut. Hade inte så stort umgänge så det fungerade. Dock kom det perioder med hetsätning och därmed brutal ångest.
Forts...
När jag slutade sjuan så slutade jag även med simningen som var en jobbig sport. Hela min ungdomsperiod som jag simmade så pendlade jag hela tiden upp och ner i vikt men var alltid lite smått mullig. Eller runt. Eller normal.
När jag slutade simningen så började jag smått gå upp i vikt, fick bristningar på låren och fick panik för det. Dock brydde jag mig inte om att göra något åt saken. Under denna period hade jag även brutalt dåligt självförtroende. Jag kände mig som fulast i världen. Fanns ingen fulare än mig. Nu i efterhand ser jag att jag faktiskt var ganska söt faktiskt, sötare än många. Jag tränade faktiskt ganska duktigt, dock åt jag också så gick inte ner i vikt, men att träna älskade jag och jag kände mig så duktig.
Vintern i nian så åkte jag till fjällen. Där var min morbrors fru som var så smal och jag ville se ut som henne. Dock åt hon normalt, men det första steget var att jag kastade min godispåse i soporna där.
När jag kom hem, i februari, så bestämde jag mig för att utesluta dom flesta kolhydrater, träna och unna mig på helgen. Sagt och gjort. Dock blev det träning varje dag och minskade allt mer på maten, åt dock alla måltider. Samtidigt orkade jag med allt hårt plugg i nian, det var helt sjukt.
En bra matdag för mig kunde se ut att jag åt keso till frukost, lunch var sallad i skolan, mellis ett halvt äpple, middag sallad och keso och kvällsmellis var ett äpple.
Till sommaren, cirka 5 månader efteråt hade jag gått ner mer än 10 kg, vilket egentligen inte var så snabbt men ändå för mig som var normalviktig var det snabbt. Sommaren var brutal, åt lite, tränade varje dag, och det var så det såg ut. Hade inte så stort umgänge så det fungerade. Dock kom det perioder med hetsätning och därmed brutal ångest.
Forts...
Kommentarer
Trackback
