livet är allt orättvist
sv: jag klarar inte att vara hemma, blir för deppig då...
Fyfan vad hemskt med din kompis:O jag beklagar verkligen!!!!
puss hjärtat<3
Ååååh gud vad hemskt :( Jag lider med dig!!! Jag var med om det för drygt 1 år sedan också. En klasskompis som körde ihjäl sig. Förstår hur tom du känner dig. Men du måste orka kämpa på. Vet du? Man får sig faktiskt en rejäl tankeställare över vad som faktiskt är viktigt här i livet. Livet är inte värt att slösas bort på en värdelös sjukdom.
Hörru tjejen! Om du har viljan så är det bara att plocka fram det där modet som krävs. Det klarar du om du verkligen, verkligen vill! Jag vet EXAKT hur du känner. Man måste komma in i det där bra flowet. Hur har du det med föräldrar och så? Är de ett bra stöd?
Du har rätt i det du skriver! Vågen är en anorektikers värsta fiende. När man var frisk kunde man ju pendla jättemkt i vikt. Men om man går upp så mkt som ett hekto i dagens läge kommer paniken. helt sjukt.
Hur har du det med kompisar då? Finns de kvar? Man är ju rätt bra på att isolera sig för att slippa det där med mat.
Okej =) Inläggning har aldrig varit aktuellt? Orkar du med skolan? Jag läser till förskolelärare på distans!
Kramar
sv: Tack så mycket! börjar äntligen återhämta mig lite, med er hjälp så börjar de kännas bättre, tack<3
Jag är 20, hur gammal är du?
puss<3
Ja verkligen. Man öppnar inte ögonen förrän det verkligen händer en själv. Man måste börja ta vara på sig själv..
Det är ju bra? Jag bor ju själv men mina föräldrar gör så gott de kan. Förut var det liksom att de gjorde allt för mig. Jag fick allt jag ville ha och de var hur snälla som helst. Jag fick leva och göra precis som jag ville. Idag ställer de betydligt mer krav. Nu måste jag visa att jag kan gå upp i vikt annars måste jag läggas in. Säger de. Förstår hur du känner. När man inte har en våg mår man bättre. Men vad har du för bmi i dagens läge då?
Tyvärr vet jag att mitt godissug inte blir bättre av att jag börjar äta regelbundet.. När jag var frisk åt jag sjukligt mkt godis. I somras åt jag regelbundet och var HUR mätt som helst. Men ville ändå ha godis.. Det var i våras när jag vägde som minst, då åt jag inte godis på veckodagarna utan regelbundet med mat. Men jag mådde inte bra. Så jag tror faktiskt inte hundraprocentigt på det vilket kanske gör det svårare.
Något kul som händer i veckan kanske?
Puss
