Remember

Mitt liv suger så jävla hårt. Jag trodde att allt skulle bli bra, men nejnej. Allt ska gå nedför igen. Jag hatar det. Jag hatar känslan av ångest och deprission som jag ständigt känner. Jag hatar att jag bara vill gråta ut alla mina känslor, men att något hindrar mig. Jag hatar att jag vill ha dig, men inte kan få dig. Jag hatar att du är så fin och jag så jävla ful. Vi skulle bli skönheten och odjuret du och jag, och jag skulle vara odjuret. Det passar inte ihop, så det hade ändå inte funkat. Jag önskar att du kunde försvinna ur mina tankar, men det går inte. "Det man inte har, det vill man ha" och jag har dig inte nu, men jag vill ha dig. Jag vill att du ska hålla om mig, jag vill att du ska kyssa mig, men det kommer aldrig hända mer. Jag vill kunna döva känslan med något, men det är omöjligt. Det har sattit sig dom ett virus i min hjärna som aldrig kommer att försvinna. Jag vill avsluta med att säga att mitt liv suger.

Mitt liv har alltid varit som en riktig berodalbana. Ena stunden kan jag må prima och i nästa inledande minut kan livet kännas som en plåga. Igår var jag glad, jag trodde verkligen det betydde något, att han betydde något, eller att jag betydde något för honom. Jag gjorde bort mig, och nu är jag inget för honom. Jag är som luft och han driver säkert om det med sina kompisar. För killar, det innebär bara problem. Jag har alltid otur i kärlek och killar kanske inte är något för mig. Jag säger inte att jag är homosexuell, jag säger att jag kanske ska sluta hoppas på kärleken, för det kanske är den enda allergi jag har. Allergisk mot kärlek.

Jag orkar inte. Jag vill inte ens idag. Jag vet att du inte gillar mig, vrf hålla på från början? Jag kommer bli sårad, och det är jag säker på för du är en sådan person som kan charma vem som helst, men sedan när du fått personen på fall så lämnar du henne i sticket och går till nästa. Jag är inte en i mängden, jag är inte så, men ahhhhhhhhhhhhhh idag kommer jag dö =)