Remember

Känns bara som att folk är så lyckliga och nöjda med tillvaron nuförtiden. Även om skolan börjar och hösten närmar sig så mår folk bra. Varför kan det inte vara så för mig? Jag väntar på något som aldrig kommer att komma och i väntan på detta så förlorar jag annat som kan göra mig lycklig. Varför gör jag så mot mig själv? Varför inte bara glömma det du väntar på och omfamna det andra som kan göra dig lycklig? Jo för att kärlek, det är en känsla som är svår att hindra..

Du finns i mina tankar hela jävla tiden, jag orkar inte! Det är dig jag vill ha, men du vill inte ha mig så vad fan ska jag göra? Du hindrar mig från att träffa andra, för den enda jag vill träffa är dig. Dig. Dig. Dig. Och du är och säkert har varit värsta playern, önskar jag bara kunde få veta det! Oh bajs, allt kan ta sig.

Aldrig har så många tårar fälts för en och samma person. ALDRIG. Det är så jävla sjukt, tar inte tårarna slut? tänk hur mycket jag gråter över en person jag träffade i 4 dagar, 4 små dagar. Eller kvällar rättare sagt. Jag har sett personen hålla på med någon annan, men när han kollade på mig och log så kände jag mig speciell. När har gick ifrån den personen för att prata med mig, då kände jag mig speciell. Men speciell, det är jag inte. Jag är inget för dig nu, bara en jobbig liten små skit som aldrig kommer få kyssa dina perfekta läppar igen.

Jag fattar inte vad det är för fel på killar? hela bunten är idioter. Man vet aldrig vad dom vill. Dom ska alltid spela. Dom kan bara ta sig allihop. Eller så är det för att jag träffat helt fel killar? Fast många av mina vänner känner likadant. Killar är idioter hela bunten. Tjejer är oxå idioter. För vi vet att killar är det, men ändå suktar vi efter dom mer än något annat.

Orden "man kan ju inte låta bli" och sen när du kysste mig, dom orden och den handling det kommer jag minnas för evigt. Att jag av alla personer skulle få höra dom orden får mina tårar att rinna. Dom rinner av glädje. För 2,5 år sedan skulle jag bara drömma att få höra dom orden. Jag var så svag. Jag kände mig så misslyckad. Jag kände mig så ful. Att jag idag 2,5 år senare vet att jag ser bra ut. Vet att i alla fall en person, en person som jag aldrig kommer träffa igen, men som är en underbar person, sa dom orden, det kommer jag minnas föralltid. Att samma person log mot mig, med ett leende som såg äkta ut när han stod och snackade med en annan tjej, kommer jag minnas föralltid. Att samma person såg en sida av mig som jag hatar, utan att jag ens visade den eller berättade om den, det kommer jag minnas föralltid. Dig kommer jag minnas föralltid, och även om vi inte kommer ses mer, så har du gjort sommaren 2011.

Jävla idiot man är när det gäller killar och kärlek. Alltid ska jag göra ngt dumt som förstör för mig själv. Vi pratade i telefon igår. Jag var så trött, men är det så jävla svårt att bara försöka hålla dig uppe och prata? Fattar du inte att han tror att du är en riktig jävla tråkis om du går och sover? Jävla skit vad jag hatar killproblem, hatar dom nästan mer än matproblem. Bara nästan.