Remember

Den här tisdagen gick någorlunda bra. Maten i skolan var det jag fruktar mest - hamburgare. Dock var detta inte så farligt. Fullkornsbröd och utan dressing så slank det ner lätt som en plätt. Tog även en knäckemacka för att jag inte blev helt mätt. Middagen för en stund sen blev makaroner och korv, yummie. Dock så tog jag för lite makaroner så mamma dampa och jag fick äta det som blev över, först var det jobbigt, men nu känns det bra. Jag vet dock att jag måste börja utmana mig själv. Saker som jag måste utmana mig själv med är:

Inte promenera på en hel dag
Hamburgare och pommes från tex Max
Pizza
Godis (har kunnat innan, men nu är det svårare) på en vardag
Kakor på en vardag
Kanelbulle
Lasagne
 och en massa annat, jag måste ha mål!

Hej det här är min "nya" blogg! Den här bloggen handlar om mig som ätstörd och hur jag hanterar ätstörningen. De inlägg jag har skrivit innan har främst varit för att skriva av mig, men nu ska jag skriva på allvar! Jag ska komma ur den här skiten och mina föräldrar ska få vinna mitt förtroende.

DET SKA SKE NU!

Min kusin sa dessa ord en gång till mig "du ska vara glad, du har nästan allt. du har vänner, utseende, bra föräldrar, du är duktig i skolan och nästan en pojkvän". jag blev glad av dessa ord. men samtidigt är det verkligen inte så. jag skulle döda för att vara som andra. jag har den här jävla ätstörningen som inte vill försvinna. som tar över mitt liv. jag hatar mitt utseende. jag älskar mina föräldrar, d e sant. jag är inte duktigt i skolan. jag har inte nästan en pojkvän, för ingen vill ha mig. eller ingen jag vill ha iaf. mitt liv suger, och ibland önskar jag att jag kunde ge upp hoppet om det, men det kan jag inte. på vilket sätt? det går bara inte. jag får utstå detta skit,bajs,fitt,hor liv och se vad som händer. jag hatar mitt liv. hejdå.