Remember

Från låg till mellanstadiet hade jag allt man kan önska sig. Underbar familj, världens bästa vänner, hade kul ofta osv. Jag visste inte vad konsten att skaffa vänner gick ut på, utan jag bara levde. Jag hade världens bästa vän och alla var avundsjuka på våran vänskap. Såna personer som följde efter och vad jobbiga, ja dom sa man vad men tyckte till - men det visade sig att det skulle straffas till slut.
I högstadiet började jag i en ny skola. Det var helt nytt för mig. Nya inlärningsstilar, nya vanor- och givetvis nya vänner. Eller inte.
Jag förlorade kontakten med mina andra vänner och ja, det var inte kuI. Men i den nya skolan var början faktiskt helt ok. Jag fick några som jag blev kompis med. Det var okej. Inte alls som jag hade det förrut, men det dög. Sedan så hände det någonting. En började snacka skit om mig och tyckte jag var jobbig. Då fick jag nog. Jag slutade vara med dom och började vara med några andra.
De andra tyckte praktiskt taget att jag var a pain in the ass. Ja, den tiden var ett helvete.
Men nu. Ett år senare så har jag det underbart. Jag har vänner och de är underbara.
Men en sak har jag lärt mig. Hur mycket man än tar någonting för givet, så vet man aldrig när det är över.
Just remember.